Bagatell
Ibland känns det som om allt är helt sjukt tråkigt, finns absolut ingenting som kan pigga upp en. Eller jo kanske men det är det omöjliga. Ibland när folk säger att dom är trötta på livet och tänker på självmord så tycker jag bara att dom är "dumma" i huvudet och liksom ja menar -så farligt kan det ju inte vara?
Men jo det kan det, just nu är jag skit trött på allt och allt känns bara piss. Okej ja vet att det här är jätte tråkigt att läsa nu (tur att inte så många gör det) ^^ haha. Asså jag känner absolut inte att jag vill försvinna :D Jag menar livet är typ det finaste man kan få, sen är det ju upp till en själv vad man gör med det.
Allt är stress nu, föräldrarna jobbar hela tiden och har ingen tid för mig känns det som, men jag kan förstå det jag har ju 3 st småsyskon dom tar jätte mycket plats. Men när man kommer hem från skolan då ingen är hemma så är det man ser innanför dörren: jätte stökigt, frukosten står typ kvar sen morse, ingen har bokat tvätten, maten är slut alla lampor är tända vattnet rinner. Så är det varje gång, och mitt i allt det här ska mamam o pappa städa, laga käk hjälpa med läxor, planera veckan utvecklingssamtal, köra till träningar,. kopisar och deras fritidsaktiviteter själva, och själv ska man hjälpa till, fixa skolan plugga kolla gymnasie hinna med fritid (som knappt finns) och om man träffar kompisar så missar man saker från skolan. Åh fan va trött jag är :D Sedan har ju alla familjer sina små problem, det måsta alla ha, som min familj. Som vårt problem är det nog ett av det värsta som tar alla mina krafter på kvällarna, pappa som knappt orkar längre höra på mig och mmitt tjat och syskonen som knappt fattar vad det handlar om. Åh kan få sånna himla utbrått, jag har hört att om man får det så blir det bara värre och värre för varje gång man blir arg igen (undra vart det slutar hos mig). ^^
Sedan är man något himla stöd i skolan för att eleverna och lärarna tycker att man är en bra och pålitlig elev så då måste man skärpa sig dära. Fast å andra sidan så kanske man inte behöver det om man nu har fått det på sig. Ja menar dom har ju bara sett mig i skolan när jag är mig själv.
Här om veckan var jag hos en lärare och snackade och då sa hon "ja men du verkar ju vara en bra o trygg person som mår bra och har en bra o stabil familj, elller hur?"
Hahah vad ska man säga?
Asså märks det inte, eller är det så att man är glad och possitiv i skolan automatiskt?
Okej nu känner jag att jag börjar gå in lite mer personligt i mig själv. Men man har bra och dåliga perioder i sitt liv det har alla. Och man kan göra dom bättre även om det inte blir helt bra, det trodde jag att det skulle men å andra sidan hade jag inte gjort något åt saken förns i sommras.. Och bättre har det blivit men vet inte hur mycket. Och som alla säger "jag längatar tilbaka till förr då allt var så bra!"
Var allt bra då? Hade man inte andra saker som man tyckte var jobbiga då? Fast nu idag man absolut inte skulle bry sig om? Så är det med mig har jag tänkt. Jamenar saker som jag tyckte var jätte jobbigt när jag var 9 är en bagatell nu idag, och om 5 år är det som jag nu tycker är jobbigt ett skitsak oxå!
Há det bra!
