Tar upp bloggandet igen
Jag har bestämt mig för att börja blogga igen. Jag har har inte gjort det på 4 år och bestämt mig för att börja nu igen och på samma blogg!
Just för att jag vill ha kvar en del inlägg, dom som är under maskrosbarn. Tack och lov är min mamma nykter idag och jag mår bra, men jag vill ha kvar texterna till er som lever i det jag levde i då. När jag själv läste eller träffade människor som hade samma misär som jag fick växa upp i så växte det något i mig. Något bra och jag fick känslan att jag inte var den enda i hela världen som hade det "såhär" o
Det är det jag vill förmedla och jag hoppas jag får göra det!
Nirvana comes back to you
Gah, rökelser och mys i täcket, det är vad jag vill nu. Bara inte tänka
Ångest
Har ångest.
Varför vill jag inte träna, jo jag vill fast nej det kan jag ju inte. Jag tänker att jag vill jogga men det som hindrar mig är det kalla vädret. Men om jag egentligen skulle vilja jogga så mycket så skulle ju inte vädret spela någon roll?
Fan, sen när blev jag slö? Jag har ångest, godis lockar till tv:n, fan det är lov men åh jag känner mig som en 150 pannors tant. Tänk om man kommer bli det.
.
ångest.
Jag växer som en maskros
Maskrosbarn
Musik
Näääk- Maskrosbarn
Nadamas- Vår musik
Näääk Ft Machish Price- Sthlm City
-
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA.
Allt är skit, fyfan vad orättvist det kan vara ibland. Kan någon se oss med öppna kloka ögon någon gång?
Är helt galen nu, skulle kunna slå ner någon av all min jävla kraft. Har hård rock spelandes på, högsta volym medan jag springer runt skrikande och gråtandes.
ARG HAT ÄCKLIGT FULT DÅLIGT VÄNTAN AGGRESSION SMÄRTA HEMSKT FRUSTRATION FULT DUM KORKAD BEROENDE LIDANDE PÅ VÄRKANDE.
Så jävla många ord nu som får mig att beskriva min ilska. Jag är så jävla förbannad, fan att jag inte har jobb, fan att jag är så jävla beroende av mina föräldrar, fan för allt. Jag vill sticka.
Vill slåss, så jävla hårt. Har slagit så hårt i golvet så det gör så jävla ont i mina knogar.
Vill sova och inte vakna till något jobbigt.
Fyfan.
Så är det inte. Jävla äckelskitfultdåligt
Without you..
BULLSHIT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hurt hurt
Klockan är mycket.
Haft en sådan jobbig dag. Gråtit, skrikit, besyddat, hållt masken och polisen.
Jag trodde att sista dagen på året skulle bli sista dagen i mitt liv. Men man går vidare. Även fast inte någon dött så svider det så jävla hårt i hjärtat att få se allt. Du är sjuk, psykisk sjuk och behöver hjälp.
Jag fick ett glatt nyår, men är nu hemma. Ska sova och försöka andas. Tänka på annat. Min oro, den går runt, så jävla mycket i min mage. Varför gör inte människor mer för att hjälpa? Vanliga friska människor, varför? Folk är så rädda att ta till sig och det finns ju massor av förklaringar till varför man inte "kan" och "ska" hjälpa. Om inte det blir nu som vi kommit överens om, då. Då jävlar. Då skiter jag i allt.
Gott nytt år och sov gott!
Vill bara dö
tänk om samma teknik skulle hjälpa, idiot
Typ skit
Jag skulle vilja kunna städa bort allt skit som inte är materiellt också, lika lätt som när man städar i sitt rum.Fast den lösningen kanske inte är så bra heller, skiten kommer ju tillbaka ganska fort ändå..
Hat
Det har varit världens underbarstaste dag. Jullov liksom, uppträdande skitkul att få flamsa runt på en scen. Träffade Evelina, fikat och kommit hem till ro.
Men nu är det världstjaffs, skriker, jag blir så jävla arg fattar inte hur högt och starkt jag kan skrika. Jag orkar inte vara vuxen mer. Mina syskon blir arga på mig för att jag skriker men vafan är det frågan?
SÅ JÄVLA ÄCKLIG OCH FUL.
Jävla horskit orkar inte med bråk varje jävla dag, vill ha stadiga föräldrar som låter mig vara barn och tänka på mig själv.
Fyfan.
Så jävla dåligt.
Egoistiskt.
Långa nätter
Så min irritation har lagt sig, men det är ändå inte bra här hemma.
Jag gick och sov i 2 timmar vaknade halv 9 och sprang till Idol, som tur var hade dom inte sjungit än. Erik vann, alltså ärligt talat bryr jag mig inte om vem som vinner, men Erik kanske ville det lite mer, någon känsla jag har bara.
Har nu apaont i huvudet, mår illa och magont. Känner mig varm har nog pyttesfeber. Men skitsamma för imorgon ska jag till min kusse oavsett vad.
Vi ska nämligen göra ett peppishus, ruggigt ska det bli, jääävlar alltså.
Hoppas jag kan sova, haft knepiga nätter på senaste, inte alls sovit, men det kanske blir lite svårt att somna nu i och med att jag sovit 2 timmar på eftermiddagen..
Men ska chilla med min tekopp och musik nu. Pusseluss
Suck
Svensson familj.
Det har jag aldrig bott i. Jag har så jävla mycket ångest hela fucking tiden. All äckligahorminnen som kommer upp, saker som man ser nu påminner om det förflutna. Jag är så trött, skulle vilja typ gå in i min hjärna, klicka upp alla mappar som finns och deleta bort dom som störs.
Jag hade haft en bra dag idag, det har jag nästan alltid när jag är med polare eller är i skolan. Men det händer så jävla lätt att när jag just kommer hem så ändras den där perfekta dagen till ett hett helvete. Sitter och grinar som en apa nu, men tyst så att ingen där ute ska höra och komma in för att fråga om vad det är. Dom vet exakt vad det är, men man spelar ett spel för att det är bäst att låtsas som om det inte är något problem.
Vi krigar i familjen om vem som mår sämst. Mamma sa det vid middagen nyss, och det stämmer fan. Är så trött att hela tiden få höra "idag är det första dagen jag känner mig bra, har liksom energin tillbaka!" Okej nu kanske det inte alls låter så jävla jobbigt, egentligen positivt?
Men 2 av 10 dagar får man höra att "man mår bra" och dom andra att man mår förjävligt. "Jag har blivit så förstörd, har ingen kraft, pallar inte, syns det på mig, ingen har märkt, jag orkar ej jobba" bla bla blaaa mothafucking blaaaa.
Jag vill inte bo hemma, men jag vettefan hur jag skulle palla att flytta bort, men egentligen finns det ju massor utav 17 åringar som gör det, men nu syftar jag på ekonomi, utbildning, skola, jobb och självklart vart lägenheten skulle vara. Men om jag nu ska få en egen lya (som jag fått förfrågningar om, eller jag har en möjlighet om jag vill, men det gäller utredning) då får jag ju hjälp med ekonomi.
Men jag hatar ensamhet, jag kan inte vara ensam, jag blir galen riktigt galen.
Hatar att jag blivit vuxen för fort. Jag hatar det, kan inte minnas sedan jag satt i en vuxen famn eller blev om hållen av morsan och farsan, jag vill inte ens bli det, tror jag. Men jag skriver nu bara att jag inte minns.
"jag känner jag orkar inte" *smäll*
Det hörde jag just nu, hela jävla tiden, alltid bråk, irritation osäkerhet, har å jävla ont i magen, bara går runt, åt inte ett jävla horpiss heller.
Alla som förstör sina familjer och barn. Fuck U till er. Ni är riktigt dumma i huvudet.
Idioter.
Gogogoo
Tjena.
Lite depmode, tråkig stämning här hemma och finns inget roligt att se framemot. Mycket stress, hatar att se ens föräldrar i obalans, när dom grälar och allt är som ett grått moln hemma, fy. Ska dom ha några julklappar eller? Nej, skoja men stämningen hemma suger.
Imorgon ska jag provträna i Skogås fotbollslag, men då kommer det vara var fys.. Efter det ska Sandra komma till mig, eller hon är redan hemma hos mig när jag kommer, för på fredag morgon är det luciatåg i skola, tidigt. Vi ska vara julklappar, rödaglansiga, vi ska ha rosetter i håret och snören på paketen, det kommer nog se roligt ut.
På lördag ska jag hem till min kära kusin och göra ett ruggigt peppishus, ser du becca?
Jag har visst saker att se framemot!
.
DÖ.
DÖ.
DÖ.
DÖ.
DÖ.
Sweet dreams, not a nightmare.
Dags att sova för min del nu. Ska lägga mig ner skönt, i med öronproppar, tänka på inget och andas från magen.
Varför har jag ingen skrivare för?
Fullt ös
Tycker allt känns konstigt, jag har alltid varit så van med att jag alltid haft något i luften, som jag gått och grubblat, spänt och oroat mig för. Men nu då, nu när det lugnat sig här hemma. Då behöver jag ju inte tänka så mycket, och vad ska min energi gå åt till då? Jag kan ju inte bara sitta still! Jag har massor av energi och jag vill bara göra allt på en gång! Jag kan helt enkelt inte sitta ner i mitt rum på min säng och bara slappna av. Jag måste alltid ha ett mål för dagen och göra något exakt hela tiden. Det är jobbigt.
A small part of my head
Har inte skrivit på ett par dagar och orsaken till det är att all min energi går åt till annat. Jag måste bara skriva att det är så jobbig period nu, men att jag har sådana bra människor som ger så mycket! Underbara människor, jag tror dom hjälper för dom fram för allt bryr sig och att dom kanske känner att dom får nånting tillbaka, att jag inte bara suger ur dom all hjälp. Jag tar inget/ingen för givet. Mycket är i fokus just nu i mitt liv och i mitt unga huvud, om inget händer nu kommer jag bli så himla frustrerad och galen. Jag ger allt och jag hoppas verkligen att den onda cirkeln ska brytas. Självklart kan det inte ske på en sekund, det vet jag också av egna erfarenheter men samtidigt ska man aldrig hoppas. För om det misslyckas så blir man så oerhört besviken, och det har skett ett antal gånger, för många gånger för min del. Självklart för tusentals människor där ute också, man är inte ensam. Jag är inte ensam, ingen är det.
Jag orkar inte bo såhär, det är jobbigt att inte veta vad det är som ska hända med allt. Vad vill jag göra och vad kommer jag att göra? Jag glömmer bort att tänka på mig själv, mitt huvud är ute efter en annans, medan den personer har 2 hjärnor har jag ingen. Jag måste fan klippa av navelsträngen på riktigt nu haha. Men det är tufft, fast jag är Rebecca Cassel och jag vet att jag ALDRIG kommer att ge upp. Fast samtidigt säger jag inte att det är lätt. Det är grymt svårt, tuff och jobbigt.
Men fyfan vad jag kämpat och fyfan vad jag ska fortsätta med det!
Jag vill kunna stänga av hjärnor, skulle stänga av doms som jag inte orkar med men sedan väcka dom igen. Sedan skulle jag dra någonstans med dom bästa för att andas och le. Ha kul och helt enkelt bara vara människa.
Lite tankar..
Allt har varit ganska kaos, jag vet inte vad jag ska börja skriva eller vad jag kan skriva.
Min födelsedag, jag fick fina saker men allt blev helt galet. Jag är jätteledsen, besviken och allt känns tomt.
Jag vet inte hur min familj kommer se ut nu. Och jag vet inte vad det bästa är för den heller. Men jag gör så mycket, kontaktar folk, pratar med folk, går på möten. Jag vill bara sätta mig ner, lugnt, på något mjukt och andas, någon skulle berätta för mig att allt bli bra. Fort, du ska inte behöva oroa dig, eller inte bara du utan alla i din familj och dom som bryr sig.. Jag är helt ut och in vänd i mitt huvud jag känner hat samtidigt som jag älskar dig. Jag skulle ju aldrig dra igång alla dom här projekten om det inte vore för att jag just älskar dig. Jag vet att du är sjuk, det är en sjukdom men det är så j'vla jobbigt att vara med beroende. Vad ska hända nu, och vad ska jag göra?
Snälla låt det bli bra.
Om nu Gud finns, så snälla.
Jag är så ledsen..
