A small part of my head
Har inte skrivit på ett par dagar och orsaken till det är att all min energi går åt till annat. Jag måste bara skriva att det är så jobbig period nu, men att jag har sådana bra människor som ger så mycket! Underbara människor, jag tror dom hjälper för dom fram för allt bryr sig och att dom kanske känner att dom får nånting tillbaka, att jag inte bara suger ur dom all hjälp. Jag tar inget/ingen för givet. Mycket är i fokus just nu i mitt liv och i mitt unga huvud, om inget händer nu kommer jag bli så himla frustrerad och galen. Jag ger allt och jag hoppas verkligen att den onda cirkeln ska brytas. Självklart kan det inte ske på en sekund, det vet jag också av egna erfarenheter men samtidigt ska man aldrig hoppas. För om det misslyckas så blir man så oerhört besviken, och det har skett ett antal gånger, för många gånger för min del. Självklart för tusentals människor där ute också, man är inte ensam. Jag är inte ensam, ingen är det.
Jag orkar inte bo såhär, det är jobbigt att inte veta vad det är som ska hända med allt. Vad vill jag göra och vad kommer jag att göra? Jag glömmer bort att tänka på mig själv, mitt huvud är ute efter en annans, medan den personer har 2 hjärnor har jag ingen. Jag måste fan klippa av navelsträngen på riktigt nu haha. Men det är tufft, fast jag är Rebecca Cassel och jag vet att jag ALDRIG kommer att ge upp. Fast samtidigt säger jag inte att det är lätt. Det är grymt svårt, tuff och jobbigt.
Men fyfan vad jag kämpat och fyfan vad jag ska fortsätta med det!
Jag vill kunna stänga av hjärnor, skulle stänga av doms som jag inte orkar med men sedan väcka dom igen. Sedan skulle jag dra någonstans med dom bästa för att andas och le. Ha kul och helt enkelt bara vara människa.
Trackback
