Right here
Tänker skriva av mig lite innan Idol börjar igen.
Just nu känner jag att det är väldigt viktigt att leva i nuet, för just här och nu mår jag bra och jag är glad att jag får vara här hemma hos min syster. En till positiv sak är att människor runt omkring mig har visat ett sådant engagemang, jag kunde inte ens ana om att dom människorna som jag pratar med nu skulle veta om det här problemet. Folk som jag egentligen inte trott att jag skulle prata med har gett ett otroligt stöd och verkligen en hjälpande hand.
Det är otroligt skönt att känna att jag har ett "ställe" att kunna komma hem till, utan att känna den där oron och ångesten om att inte veta vad som sker innanför dörren. Jag har folk som ringer mig och frågar hur jag mår och erbjudanden om att man är välkommen dit om det är något. Hela grejen är så himla skön för mig faktiskt, att folk orkar ringa en, att dom orkar fråga hur det är med en och kan erbjuda en själv att få komma till dem "när som helst". Då kan jag känna att man kanske inte alls alltid är till besvär? Och det kan då få mig att tänka om. Jag som oftast tänker att jag är just det, -till besvär, en belastning eller helt enkelt inte har något positivt att komma med, det är sådana tankar som jag får när jag vänder mig till någon för tröst.
Men nu, när folk söker sig till mig på egen hand för att fråga och prata om det problemet jag har får mig då som sagt att känna att jag kanske inte alls är så hopplös? Jag uppskattar i alla fall alla som orkar och bryr sig. Även om ni inte skulle bry er om mig så vet jag att jag inte skulle skita i allt, jag känner mig själv och jag vet att jag inte är så klen och jag skulle inte alls ge upp så enkelt. Men utan alla ni som brytt er, skulle jag inte ha kommit så långt som jag gjort. Jag har fått en otrolig hjälp och massor av tips, hopp. Men som sagt, jag skulle aldrig ge upp, livet är för kort och jag gillar det för mycket för att göra det.
Trackback
