http://resolute.blogg.se/

Jag har sån ångest just nu, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Alltså varför just hos mig, vill få en önskan av någon som kan slå in vad som helst. Att få ro skulle vara så skönt, fokusera på mig själv, och sorgen som jag bär är för att  jag älskar dig så mycket. Om jag inte hade gjort det skulle jag ju inte brytt mig ett dugg, jag vill ju att du ska må bra. Jag kan säga att jag skiter i allt men egentligen bryr jag mig så mycket om det/dig. Även om jag kan göra så att jag mår helt bra vet jag inte om jag kan släppa det. Eller kan jag egentligen göra det om det inte löser sig med dig? Fyfan säger jag bara, jag gör vad som helst, vill ha det fint och bra.

Nu har jag sån huvudvärk att det känns som om blodet pulserar ut ur mina öron och att pannan dunkar ut 1dm för varje slag. Vill sova och inte vakna upp, eller bara om det var till något bra. Den dagen hoppas jag kommer annars undrar jag om allt är värt? Jag har det svårt att föreställa mig att jag skulle kunna leva ett bra liv utan dig, du är liksom orsaken till mig. Men man kanske kan det, jag hoppas att saker och ting löser sig någorlunda.

Nu vill jag bara bort. Men jag hatar att vara själv, något som har förändrtas hos mig märker jag. Ogillar ensamheten.

God natt.